Avveckling pågår

Torsdagen tillbragtes i Malmö på konferens om fritidspedagogik, rubriken var Utveckling pågår. Min förhoppning var därför att det skulle komma att handla om allt det omvälvande som håller på att ske i skolvärlden samt hur det påverkar den mycket ovissa framtiden för fritidspedagogens roll i den samma. Då salen enligt handuppräckning var fylld av kollegor är min gissning att fler hyste samma intresse.

Men ack vad jag bedrog mig. Det kom att handla om att verksamhetens brist på kvalitet i grund och botten berodde på oss själva. Vi kan inte tillräckligt bra skriva rapporter till huvudmännen om vad som behöver ändras.

Trots att arrangörerna själva inledningsvis krasst drog genom de rådande välkända bistra faktumen. För oinvigda innebär det bl.a skolinspektionens sågningar, att barngruppernas storlekar är i starkt växande, att personalkvoten är i avtagande, lokalerna är skräp på grund av bristande ekonomi, kunskap eller intresse från huvudmän.

Till detta kan läggas att det är brist på utbildade fritidspedagoger och de som väljer yrket blir allt färre eftersom det efter examen blir en oviss kamp om anställning med outbildade samt lärare (med nästan lika lång utbildningstid!) som behöver fylla ut sina tjänster till heltid. Varför då bli fritidspedagog egentligen?

Så trots all denna kunskap och insikt om att det är en viktig verksamhet väljer stat att inte lägga sig i, skolverk att rulla tummar, skolinspektion att säga ”nämen ojdå”, lärarfack att lulla och huvudmän att spara plånboken, alltså måste det förstås bli personalens fel. Vilket ju om man tänker tillbaka är samma händelsekedja som ledde till skolans kollaps. Men jag antar att utbildningsdepartementet förväntar sig ett annat resultat genom att göra exakt på samma sätt med fritidshemmen som gick snett med skolan.

I alla andra fall brukar det vara definitionen av galenskap. Och viss galenskap låg det i min mening från konferensarrangörernas sida att bjuda luttrade och högskoleexaminerade åhörare på en ren repetition av introduktionsveckorna på utbildningen. Det var så pass låga förväntningar på fritidspedagogerna att vi till och med fick en djuplodande förklaring av vad ordet fritid egentligen innebär. Detta från Skolverkets undervisningsråd och lärarfackets ämnesråd för fritidspedagogik.
Kanske var vi fel målgrupp, kanske var mina förväntningar fel.

De var i allafall mäkta imponerade över vilken potential det finns i denna viktiga och växande eftermiddagsverksamhet. Hmm, om man bara kunde få experter på fritidspedagogik att förädla den. Kan ju börja med att inte skrämma/tränga bort dem som redan aktivt valt att utbilda sig och arbetar där utan förvalta kompetensen och erfarenheten som finns. Det är ju inte så att folk står i kö.

Lunchlaxen var väldans god iallafall.

Mikael Andersson

Webmaster på Lekarkivet och lärare i fritidshem, IKT driven äventyrspedagog på Maria Parkskolan

X

Pin It on Pinterest

X