Jag blev väldigt glad när jag läste på Lärarnas Nyheter om att utbildningsutskottet gett regeringen i uppdrag att se över arbetsmiljön för förskolor och fritidshem. Det handlar bland annat om att införa lagkrav gällande bättre, anpassade lokaler samt mindre barngrupper.
Det var mer än efterlängtat efter horribla exempel efter exempelpå att det i princip bara är väggarnas bristningsgräns som sätter stopp för hur stora barngrupperna tillåts vara.
Ju fler barn och färre pedagoger per kvadratmeter är lika med lysande affärer för kommunerna, speciellt om man kan kombinera detta med att utnyttja korridorer och kapprum för verksamheten, kanske inte så lysande för kvaliten på det pedagogiska innehållet för 50% av den samlade skoldagen för allt fler elever, men vad bryr sig någon om det. Det är ju bara barn det handlar om och det behöver man inte oroa sig för förrän de trillar ut i andra ändan av skolsystemet med ofullstädiga betyg några år senare. (obs, ironi).
Så det var väl värt att undersöka närmare, men då kan jag inte se att fritidshem specifikt nämns någon annanstans än på lärarnasnyheter.se. Det hade kunnat vara en oskyldig miss om inte facktidningen Fritidspedagogen ägnat en stor del av utrymmet i senaste numret åt att understryka det faktum att fritidsverksamheten inte finns på kartan, ens hos rektorerna som ska vara de närmaste cheferna!! Förskola, skola och fritids ses tydligen som helt frånkopplade varandra även om de ofta delar elever, lokaler och personal.
Så när fritids inte specifikt nämns räknar jag inte inte längre med att det per automatik följer med. Det är välkänt att resurserna kanaliseras från eftermiddagarna för att bekosta den övriga verksamheten.