Angående lagrådsremissen

Förutom intresset för lekar är jag engagerad i situationen för fritidspedagoger och fritidshem. Jag har nyligen givit en kommentar på den lagrådsremiss med det fantastiska förslaget på lagändring att högskoleutbildade fritidspedagoger faktiskt ska få ansvara för den verksamhet de är högskoleutbildade att arbeta med.

På grund av ett obegripligt resonemang från landets högsta skolpolitiker var det plötsligt inte längre självklart.

Men fritidspedagogiken har mycket större potential än så.

Lagrådsremissen som ska tillåta undantag för fritidspedagoger från kraven på legitimation och ge behörighet för undervisning i fritidshem är här. Fritidspedagoger ska alltså enligt förslaget få tillbaka den undervisningsstatus de, med akademisk rätt, uttryckligen hade i förra skollagen och läroplanen. Tills Björklund lämnades ensam med lagtext och en flaska Tipp-ex.

Men bara som ett undantag. Man kan givetvis inte låta bli att noga understryka sin åsikt om att fritidspedagoger inte egentligen ska anses behöriga för undervisning. Inte ens i sin egen verksamhet (trots sin utbildning på likvärdig nivå med lärare och förskollärare) då de fortsatt envist ska förvägras legitimation. Sagt är sagt och kan aldrig ändras, ens i en remisstext full med ändringar på andra dåligt underbyggda beslut.

Man måste såklart också därför tydligt förklara att enda anledningen till att regeringen känner sig tvungna att införa undantagstillstånd är bara för att det råder skriande brist på utbildad personal som glatt låter sig nedvärderas av politikers plötsliga nycker. Märkligt, vem på departementet glömde räkna på den siffran innan beslut fattades?

Det medges lite ironiskt att det kan framstå som otillfredsställande att de [fritidspedagogerna] trots sin examen inte längre anses behöriga att leda och ansvara för undervisningen.

Det är självklart fritidspedagoger ska vara behöriga, till och med legitimeras. Läsning av förslaget är farligt blodtryckshöjande och fullt av märkligheter.

Synen på fritidspedagoger som skolhierarkins underklass sanktioneras med bisarra påståenden som att

…undervisning definieras enligt skollagen “sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”…

och det ju inte ställdes krav på undervisning i fritidshemmen tidigare.

Därför går departements resonemanget att fritidspedagoger helt sonika tappade bort kompetensen och förmågan att undervisa i samband med att regeringen suddade dem ur de paragrafer i skollagen i vilka de tidigare nämndes sida vid sida med lärare och förskollärare. T.ex 2 kap 3§ som säger Kommuner och landsting är skyldiga att för undervisningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning som är avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva” (Skollag 1985:1100)

…begreppet undervisning numera omfattar även fritidshemmet innebär att uppdraget att komplettera skolan har blivit tydligare.

Tydligare, kanske, men inte nytt, så var fallet redan 1995.

…fritidspedagogers examen är riktad mot arbete i fritidshem [anm, mitt eget examensbevis säger inriktning mot arbete som fritidspedagog]

De allmänna råden för fritidshem beskriver rådande situation 1999:

När socialtjänstlagen ändrades 1995 definierades fritidshemmet som en del av skolbarnsomsorgen, vars uppgift var att [f]komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen.
Fritidshemmen har knutits allt närmare skolan och de båda verksamheterna har i stor omfattning samordnats organisatoriskt. I flertalet kommuner sorterar numera fritidshem och skola under samma nämnd. Allt oftare har verksamheterna lokalintegrerats och fått gemensam arbetsledning.

De organisatoriska förändringarna har medfört att samverkan har utvecklats även på verksamhetsnivå. Fritidshem och skola är idag sammanlänkade på ett helt annat sätt än tidigare, även om graden av och formerna för samverkan varierar både mellan och inom kommunerna. De förändringar i lagstiftning och måldokument som skett sedan ansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg överfördes till Utbildningsdepartementet i juli 1996 syftar till att [f]utveckla en syn på barns utveckling och lärande som delas av alla vuxna som barnen möter i utbildningssystemet[/f]. Den obligatoriska skolans läroplan, Lpo 94, har anpassats till att också omfatta förskoleklassen och fritidshemmet. De pedagogiska vinsterna med en integration mellan olika verksamhetsformer framhålls i förarbeten till läroplanen. Att olika kompetenser samverkar i arbetslag och utvecklar en gemensam syn på barns utveckling och lärande ses som väsentligt för att höja kvaliteten i såväl fritidshem som skola.[/i]

Fritidshemmets uppdrag att komplettera skolan är alltså långt ifrån nytt. Fritidspedagogers utbildning har sedan länge syftat till att kunna verka i arbetslag även utanför fritidshemmet. Den skollags och läroplansgemensamma grundsynen på värden, utveckling och lärande är sedan länge integrerad i fritidspedagogernas utbildning och undervisningsuppdrag. Med fritidspedagogiskt perspektiv.

Konsekvenserna av regeringens ovilja att ge fritidspedagogiken likvärdighet och tyngd genom en egen legitimation och möjlighet att samverka är förödande.

Inte bara bortses från läroplanens skrivning om att [k]ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande[/k], utan även undermineras den enda kvarvarande konkreta garantin för att säkerställa kvalitet på fritidshemmen, utbildade fritidspedagoger med fokus på att utveckla samverkan och verksamhet. En resurs som snart har tynat till obefintlighetens gräns. Idag har bara 3/10 anställda på fritids adekvat utbildning.

För de tidigare odefinierade kraven på undervisning i fritidshemmen gällde framför allt huvudmännen och deras ansvar att utforma verksamheten. Inte fritidspedagogernas professionalitet och utbildning som bidrog med samt bättre garanterade en stimulerande och utvecklande undervisning.

Situationen på landets fritidshemmen är alarmerande och blir snabbt värre. Detta påverkar ofrånkomligt skolan i sin helhet. Att kraven på huvudmän blivit allt för flexibla visar sig på många plan.

Fritidshemmens lokaler blir allt sämre verksamhetsanpassade, barngruppsstorlekarna sväller ohämmat, budget försvinner oreglerat in i skolundervisning, antalet pedagoger per barn minskar och motivationen att anställa adekvat utbildad personal minskar med regeringens obefintliga strategi för fritidshem och totala ovilja att värna dem.

Detta påverkar som sagt ofrånkomligt skolan i sin helhet!

Det är paradoxalt att en regering som gått till kraftigt angrepp mot vad man kallat flumskolan är så vaga på ett område som angår en betydande del av väldigt många barns skoldag. Om vi tittar närmare på vad de Allmänna råden från 1999 sa:

“De pedagogiska vinsterna med en integration mellan olika verksamhetsformer framhålls i förarbeten till läroplanen”
I dessa förarbeten står till exempel,

“Erfarenheterna från kommuner som har genomfört en långtgående verksamhetsintegrering är positiva. Eleverna får bättre förutsättningar för lärande och utveckling. Arbetssättet ökar möjligheterna att möta eleverna utifrån deras individuella behov. De pedagogiska synsätten i de tre
verksamheterna kan komplettera varandra genom att de olika yrkeskompetenserna ömsesidigt bidrar med sitt professionella kunnande och sina traditioner” (Prop.1997/98:94).

I förarbetet till pågående legitimationsreform (SOU 2008:52) står bl.a:

“Den mest framträdande bilden var att ett auktorisationssystem bör omfatta lärare på samtliga nivåer i skolan samt förskollärare och fritidspedagoger. Skälen som uppgavs var att det är viktigt att värna om det livslånga lärandet, att läroplaner finns för samtliga verksamheter och att alla personalkategorier är lika betydelsefulla för barns utveckling och lärande.”

En utredning som förövrigt avskriver fritidshem och pedagoger utan att riktigt bry sig om att göra någon som helst djupdykning i vilken potential de kan ha för skolan. Däremot ges förskollärare legitimation med enkel hänvisning till en debattartikel som nästan ordagrant lika gärna kunde gällt fritids. Förtydligandet av förskolans uppdrag som ledde till förskollärarlegitimation liknar det stärkande av fritidshemmets uppdrag som regeringen nu själv åberopar i remisstexten, men då istället som skäl för att fritidspedagoger inte ska få legitimation. Märkligt.

Skolinspektionen säger att det inte är orimligt att anta att en hög och jämn kvalitet i fritidshemmens verksamhet skulle gynna elevernas kunskapsutveckling i grundskolan. Huvudmän behöver säkerställa att all personal har kännedom om uppdraget och tillräcklig fritidspedagogisk kompetens.

En rapport om skolframgång från utbildningsförvaltningen i Stockholms stad pekar på att där fritidshemmet hade stort inflytande på skolan skapades också skolframgång. Eleverna presterade sämre där fritidspersonal inte hade ett stort inflytande på verksamheten, där det fanns ett gap mellan fritidspedagoger och lärare.

Carina Hall, undervisningsråd på Skolverket säger att det finns en risk för att försämrad kvalitet på fritidshemmens verksamhet går ut över elevernas kunskapsutveckling. Nu måste fritidshemmens uppdrag tas på allvar.

Allt fler internationella studier visar att after-school-programs har många positiva effekter på barns utveckling och lärande.

Och så vidare, och så vidare, och så vidare…

Bevisen på att fritidspedagogiken och fritidshemmen har stor potential att påverka skolans hela verksamhet i positiv riktning växer och blir stadigt starkare. Det har argumenterats att denna vetenskapliga förankringen saknats, men det beror endast på att få lagt ner någon verklig möda på att göra kopplingarna. Minst av alla regeringen.

Ända sedan den första arbetsstugan öppnades 1887 för att ge barn stöd och stimulans under tiden utanför skolans undervisning, för att hjälpa dem i sitt lärande och sin utveckling, för att hålla dem från att driva runt utan tillsyn, stärka dem socialt, har en positiv utveckling i sammanflätandet av verksamheterna pågått. En lång utveckling som nu på kort tid bryskt avbrutits på mycket oklara grunder.

Sverige har med sina fritidshem en unik möjlighet att utveckla sitt skolväsende. Försitt inte chansen genom att blankt ignorera möjligheterna.

Skolreformen har tvingats till reträtt på grund av att sådant som försämrar barns förutsättningar att lyckas i skolan plockats in och sådant som förbättrar tagits bort.

När nu fritidspedagogers roll i skolväsendet åter är under revision, gör det rätt från grunden. Förslaget är en början men helt otillräckligt för att rädda situationen i längden.

Fatta nu beslut som sätter barnen behov först och inte ytligt hänger upp sig på ord. Som att titeln fritidspedagog inte innehåller ordet lärare.

Öppna upp för legitimation i fritidspedagogik och skärp kraven på huvudmännen att stärka fritidshemmen!