Rädda fritids

En stor anledning till att Lekarkivet existerar beror på att jag en gång valde att utbilda mig till det fantastiska yrket fritidspedagog. Egentligen var valet självklart innan jag ens visste det själv. Tänk att få ägna sig åt att leka som jobb, bygga lego och få betalt för det! Vilken pojkdröm! Inte ens mamma trodde nog att plastklossar och datorspelandet en dag skulle resultera i en heltidsanställning, en uppskattad hemsida och epitetet expert i kvällspressen.

Fast riktigt så enkelt var det förstås inte. Tre år i högskola gav bland mycket annat svaren på varför leken är så otroligt användbar och fritiden fylldes klart av mycket mer än lego och datorer. Men något fritidshem gick jag faktiskt aldrig på.

Faktum är att jag egentligen inte ens visste att fritidspedagoger existerade innan jag råkade slå upp sidan med pedagogikutbildningar i en högskolekatalog. Beskrivningen där kändes som gjord för mig. Jag skulle säkert kunnat fortsätta den ekonomiska bana jag varit inne på före militärtjänsten och vantrivts eller styra in mig mot datorhållet. Men med facit i hand så är jag mer än nöjd med hur det blev.

Eller var. Den senaste tidens turer kring lärarlegitimering och det bisarra uteslutandet av fritidspedagoger från denna har lagt en våt handduk över glädjen med att arbeta i en av de viktigaste samhällsinstutitionerna.

Utbildningsdepartementet har likt skorpionen i fablen stuckit gadden i ryggen på fritidspedagogerna och gjort tre års högskolestudier de påstod man behövde för att arbeta på fritidshem i samverkan med skolan värdelösa.

Det finns ingen annan logisk förklaring till detta än att de, som jag för många år sedan, faktiskt inte har en susning om vad en fritidspedagog är eller gör. Vilket är aningen skrämmande men inte osannolikt eftersom dessa politiker som styr över skolan inte precis överpresterat på senare år om man uttrycker sig snällt.

Men det var ett svar jag fick läsa från utbildningsdepartementet till en annan förbryllad fritidspedagog som fick propparna att gå och resultera i en text som Hadar Nordin på fritidspedagogik.se tyckte nog skulle kunna bli en liten krönika. Jag vet inte det, men det är ju alltid befriande att skriva av sig.

Rekommenderar att ansluta till fritidspedagogik.ses nya facebooksida för att hjälpa till att rädda fritids.