Varför, varför, varför
Varför finns fritidshem? Vilket är dess syfte? Vad ska det åstadkomma? Vilka motiv ska driva det framåt? Varför ska någon bry sig om det? Det är centrala frågor som känns angelägna att ställa när situationen ser ut som den gör för verksamheten idag. Det tycks dessvärre som om allt färre kan ge djuplodande svar på dem. Eller ens söker efter dem.
Andelen legitimerade specialister som ska ansvara för verksamheten sjunker stadigt och den nya grundlärarutbildningen verkar ägna allt mer fokus åt skolundervisningen. Skolledningar har generellt ingen riktig koll på fritidshemmets syfte och uppdrag, samtidigt som skolan kämpar med konstant resursbrist. Politiken fokuserar på skolresultat, läsa, räkna, skriva och studiero, som är enkelt att lova i debatter och valtider. Väldigt sällan uppmärksammas fritidshemmet, som under årtionden utarmats, marginaliserats och avfärdats som flum. Men som med rätt fokus och styrning kan spela en avgörande roll i sin egen rätt för barns utveckling. Hur ska fritidshemmet nå sin fulla potential, som är långt större och djupare än vad många nog kan föreställa sig?
För att hitta dit behöver vi återvända till de inledande frågorna. Varför existerar fritidshemmet? Inte i praktisk mening, på grund av politiska beslut eller samhälleliga behov, utan djupare. Syftet, meningen, drivkrafterna, potentialen i den pedagogiska särarten. Den typen av “Varför”.
Börja med “Varför” säger Simon Sinek, författare och föreläsare om motivation och ledarskap. I sin modell “The golden Circles” förklarar han vad som tycks påverka om en idé, organisation eller individ når framgång. Det hänger inte så mycket “Vad” dessa gör, utan främst på anledningarna bakom deras “Varför”.
Som många andra förenklade modeller ger “the golden circles” verkligen inte alla svar, men är ett intressant avstamp för reflektion. Modellen utgörs av tre nästlade cirklar, “Varför” i mitten, “Hur” runt den och längst ut är cirkeln “Vad”.
Det är nog ingen slump att det är Apple, Martin Luther King och bröderna Wright vi läser om i historieböckerna och inte deras samtida konkurrenter som ville uppnå samma saker. Skillnaden, enligt Sinek, var att Apple ville utmana etablissemanget, King bar på en dröm och bröderna Wright sökte inte främst ära eller rikedom – de ville verkligen, verkligen helt enkelt bara flyga.
För de utgick alla från ett djupare tydligt centralt “Varför” först, som formade “Hur” de gick tillväga, vilket därefter styrde “Vad” de sedan gjorde. ”Vad” blev bara en förlängning av ambitionerna.
Sinek förklarar att en traditionell datortillverkare börjar nästan alltid utifrån den yttersta cirkeln och går inåt:
- Vad: Vi tillverkar och säljer datorer.
- Hur: De är användarvänliga och har massor av funktioner.
- Varför/Erbjudande: Vill du köpa en?
Det blir korrekt och rakt på sak, men låter ganska oinspirerande fyrkantigt och enkelspårigt.
Apple, som länge varit sinnebilden för teknisk innovation, vänder på hela resonemanget och börjar i kärnan:
- Varför: I allt vi gör vill vi utmana status quo. Vi tror på att tänka annorlunda.
- Hur: Bland sätten vi utmanar status quo på är att göra våra produkter vackert designade, enkla och användarvänliga.
- Vad: Och så råkar vi göra fantastiska datorer. Vill du köpa en?
Slutsatsen Sinek gör är att folk köper inte främst vad du gör, utan varför du gör det.
Samma sak gällde Martin Luther King. King samlade inte 250 000 människor i Washington för att presentera en detaljerad åtgärdsplan. Han sa inte ”Jag har en plan” – utan ”Jag har en dröm”. Han intog scenen utifrån ett starkt Varför, en djupt motiverande övertygelse som människor kunde känna igen sig i och göra till sin egen.
Det är här jag blir lite orolig över att fritidshemmet inte riktigt är hemma i ett eget tydligt “Varför”. Det handlar mer om görandet, “vad” tiden ska fyllas med. Avsaknaden av en egen tydlig identitet gör att metoder, innehåll och förhållningssätt lånas från förskola och skola. Skolans läsa, skriva, räkna blir viktigast, även för riktade ”fritidshemssatsningar”. Det finns då ingen egen övertygande idé att sälja in till skolledningar och politiker. Andra behov och fokus bedöms som viktigare. Där fritids mer blir att klara dagen eller en plats för läxläsning. Det blir meningslöst att stanna kvar för dem som verkligen vill utveckla fritidshemmet men som hittar andra utmaningar. Det gör det också svårt för dem utan utbildning och erfarenhet som ska arbeta på fritids. Till sist överger även barnen fritidshemmet.
Fritidshemmets versioner av cirklarna kan då bli.
- Vad: Vi erbjuder pyssel, mellis, fri lek, läxläsning och turneringar.
- Hur: Vi har veckoscheman med rutiner där vi kan se till att det centrala innehållet följs och att det finns någonstans att studera.
- Varför: För barnen behöver tillsyn, en plats att vara på när deras föräldrar arbetar och stärka skolresultat.
Den här ordningen kan säkert erbjuda en helt ok eftermiddag. Men fritidshemmet blir ett trevligt aktivitetsstyrt tidsfördriv som egentligen vem som helst kan rodda.
Men vänd på följden
- Varför: Vi är övertygade om att barn utvecklas bäst i en trygg, intressestyrd och social gemenskap där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Vi tror att fritidshemmet och fritidspedagogiken kan erbjuda en helt unik arena för mänsklig tillväxt som den traditionella skolundervisningen inte kan ersätta.
- Hur: Vi gör det genom ett behovsstyrt nära, relationellt ledarskap, en situationsanpassad pedagogik och medvetet utformade lärmiljöer där möten, leken, utforskandet får ta plats i en levande gemenskap som odlar en känsla av samhörighet och befäster kunskaper genom praktik.
- Vad: Vi erbjuder rekreation i gemenskap och väljer de aktiviteter som skapande, turneringar och fri lek som bidrar till detta där det behövs.
Båda verksamheterna kan verka till synes lika i vad de erbjuder. De kan till och med kopplas till läroplanen. Men motivationen, djupet och genomslaget är något annat. Aktivitetsstyrt eller målstyrt.
Den första verksamheten planerar innehåll i primärt syfte att träna det centrala innehållet. Skapande genom olika estetiska uttrycksformer, med olika material, redskap och tekniker för att skapa och uttrycka sig. Tolka och samtala om olika estetiska uttryck. Något som styrs av pedagogen och ges utrymme under specifika tillfällen. “Jag har en plan”. Enkelspårigt.
I den andra blir det primära istället att bygga en social gemenskap som bidrar till meningsfull utveckling genom trygghet och samhörighet först. Starkare och djupare relationer bidrar till bättre studiero även i skolan, det centrala innehållet följer med på köpet. Via ett intresse pedagogen med sin särskilda kunskap och erfarenhet snappat upp bland barnen för att erbjuda när tillfället är rätt. ”Jag har en vision”. Komplexitet och individualiserat. Helhet. Skapa förutsättningarna för tillväxt snarare än att tvinga i en satt riktning.
Det är just för denna senare typ av verksamhet som de öppet formulerade skrivningarna i läroplanen är tänkta. Som till exempel att i fritidshemmet har begreppet undervisning en vid tolkning där omsorg, utveckling och lärande ska bilda en sammanhållen helhet. Innehållet ska finnas som erbjudanden och möjligheter inte måsten. Läroplanen gav inte fritidshemmet den metodiska friheten bara för att pricka av från en snäv göra lista, utan för att vårt Varför kräver en enorm lyhördhet inför stunden, med långsiktiga mål.
En dröm, en vision, har ingen tidsbegränsning som teman i en årsklocka. Den pågår hela tiden. I ett genuint syftesdrivet fritidshem blir saker som rekreation, vila och spontan lek inte pauser från det pedagogiska uppdraget – de är intrikat invävt i det pedagogiska uppdraget.
Det finns något väldigt motsägelsefullt i att till exempel avbryta en grupp barn som har fullt upp med att bygga relationer, lösa konflikter och utforska världen genom något så trivialt som att hoppa i regnpölar tillsammans, bara för att blåsa i pipan och kalla till en schemalagd samling om ”kompisskap”. Eller ha tysta matminuter under måltider. När att äta i gemenskap kan vara den mest socialiserande aktiviteten mänskligheten har. När vi låter det schematekniska trumfa den levande relationen dör fritidspedagogiken lite grann. Då prioriterar vi en metod framför individen. Det centrala innehållet existerar redan i de aktiviteter barnen engagerar sig i med inre motivation. Även under alla mellanrum och övergångar.
Om vi vill att beslutsfattare, rektorer och politiker ska sluta se fritidshemmet som en förvaringsplats eller en förlängd arm för skolans läxläsning, kan vi inte fortsätta att sälja in oss utifrån ett Vad. Eller ännu värre efter någon annans Vad. Vi kan inte förvänta oss att omvärlden ska förstå värdet av vår profession om vi själva bara lyfter fram scheman, rutiner, matriser och aktiviteter som vem som helst kan genomföra.
Vi behöver våga äga och forma vår yrkesroll inifrån och ut. Först när vi själva kan formulera och äga vårt unika Varför – med samma självsäkerhet och skärpa som till exempel Apple, Martin Luther King och Wright – kan kanske även andra kan förmås att köpa och förstå varför fritidshemmet kan vara en värdefull del av barns uppväxt och utveckling.
Fritidshemmen har utarmats under flera decennier och det kommer säkert ta lång tid att bygga upp verksamheten igen. Men för att göra det rätt behöver visionen vara tydlig från start.
Då får vi kanske bättre möjligheter att motivera fritidshemmets behov för att kunna vända utvecklingen och bygga en bättre verksamhet i framtiden.
Tack för att du läst hela vägen hit!
