Ett fritidspedagogiskt varför
Det finns en lek i Lekarkivet som heter ”Verktygsleken”. Den går ut på att deltagarna först får välja ett verktyg var bland olika alternativ ur en låda, utan att veta vad den följande utmaningen är. Först efter att alla valt avslöjas uppgiften: skala en potatis. Lycka till med det om du råkade välja en hammare eller en träslev!
Jag kom att tänka på den leken nu när ett nytt läsår startar. För under utbildningen och mina första gröna år i yrket kretsade mycket av mitt fokus i planeringen kring det pedagogiska verktyget aktiviteter.
Det var en ständigt pågående jakt på roliga saker och tips att fylla min ”verktygslåda” med – lekar, pyssel och teman. Med erfarenhet från scouting och föreningsliv växte lådan snabbt och blev tämligen omfattande (vilket för övrigt lade grunden till Lekarkivet).
Sedan valdes några aktiviteter eller teman ur lådan ut och så satte jag mig ner med läroplanen för att i efterhand motivera varför de skulle in i terminsplaneringen, utifrån vad som ansågs viktigt och fint att undervisa i.
Det var enkelt och tryggt.
”I den här leken får barnen lära sig samarbete, matematik och turtagande – det står i läroplanen. I det här pysslet får de lära sig om konstformer och färger – det täcker det centrala innehållet.”
Med det upplägget underlättades arbetet, på ett sätt. Läsårsplaneringen kunde rada upp temaområden för varje vecka som ett pärlband efter varandra. Det var också enkelt att fylla väggarna med färggranna veckoscheman formulerade i fina termer och citat från Lgr. Det såg fantastiskt ordnat, tydligt, viktigt och proffsigt ut. Se så bra vi arbetar utifrån läroplanen! Vi prickar av alla delar av det centrala innehållet! var tanken.
Tills det kändes som att något inte riktigt stämde.
För det blir ju precis som i leken inte så bra att välja verktygen innan man vet vad uppgiften är. Vilka elever och behov vi möter. Ofta försökte vi skala våra potatisar med träslevar.
Så kan det bli när planeringen följer fel ordning: med först VAD som ska göras, sedan HUR, och till sist eftersöktes ett påklistrat VARFÖR.
Det blir en aktivitetsstyrning, där barnen i hög grad underordnas de vuxnas organisering och tidsstrukturering
Men det som gjorde planeringen enkel i teorin, orsakade hinder i det praktiska utförandet. Trots att verksamheten flöt på relativt bra var barnen sällan överförtjusta i det välstrukturerade innehållet. Att sätta sig i en samling eller delas in i styrda aktivitetsgrupper direkt efter en lång skoldag skapade motstånd och möttes av suckar. Arbetet kändes forcerat, fragmenterat och begränsande. Och när de äldre eleverna fick möjligheten att säga upp sina fritidsplatser, försvann de snabbt. Färdiga med skolmiljön.
Bland flera ögonöppnare minns jag som exempel en värdegrundsdag mot mobbning i samverkan med skolan. I teorin fanns det goda intentioner, men i praktiken skapade den mer friktion än den förebyggde. Samarbetslekar som slutade i konflikter och dålig stämning.
Ett annat exempel var en namnlek som fungerat lysande i en grupp, men havererade totalt i en annan – en tidig ödmjukande lärdom jag fick inför en hel församling av kollegor och vårdnadshavare.
”Vilka utmanande elever”, skulle man kunna tänka.
Men det handlar kanske mer om perspektivet att prata vänskap är betydligt mindre effektivt än att skapa förutsättningar för att göra vänskap.
Så det måste börja i andra änden – förstå ELEVERNAS faktiska behov och intressen först. Göra verksamheten genuint meningsfull för DEM. Först då kunde vi också få de äldre eleverna att välja stanna i verksamheten. I stället för en sönderhackad eftermiddag skapa ett flow. I stället för enkla linjära kollektiva aktivitetsplaneringar mot ett enstaka mål, skapa en god mylla av komplexa parallella och nästlade utvecklande processer där eleverna får inflytande att gå in i eller ur. Istället för tidsbestämda avgränsade temaperioder, en följsamt långsiktig och sammanhängande målsträvan.
Kunna se VARFÖR den bästa aktiviteten ofta kanske är att inte ha någon aktivitet. Att rekreation kan vara det viktigaste begreppet i läroplanen. Att det relationella kan vara det mest centrala syftet.
Arbeta i den omvända ordningen:
- VARFÖR: Vad gör fritidshemmet och den fritidspedagogiska metodiken unik? Vad är vårt egentliga syfte, värde och mål? Hjärtat.
- HUR: Hur maximerar vi möjligheterna i en öppet formulerad läroplan för att arbeta situerat och relationellt på ett sätt som leder till utveckling? Metoden.
- VAD: Sist, vilka aktiviteter och verktyg kan vara användbara för att främja den utvecklingen i önskad riktning? Verktygen.
Utgår vi därifrån kan det visa sig att ett par timmar i Minecraft gör betydligt mer för att motverka mobbning och utanförskap än ett aldrig så i förväg välplanerat vänskapstema.
Så här vid terminsstart översvämmas flödena i fritidspedagogiska grupper av förfrågningar efter läsårsplaneringar, färdiga årsklockor och aktivitetstips. Skolbanker som Unikum bågnar av veckoscheman, matriser och teman, redo att sättas rakt in i verksamheten – innan pedagogerna ens har träffat eleverna.
Samtidigt understryker läroplanen särskilt att undervisningen i fritidshemmet ska ges en vid tolkning där omsorg, utveckling och lärande utgör en helhet. Den ska ta sin utgångspunkt i elevernas behov, intressen och erfarenheter, och lärandet ska i högre grad vara situationsstyrt, upplevelsebaserat och grupporienterat.
Ändå kan vi stå där med alla dessa färdiga mallar, roliga aktiviteter och lektionsupplägg personalen vill få in. Verktygen är redan valda – innan vi ens vet att det är för utmaning som väntar framöver.
Myndigheternas granskningar har om och om igen flaggat för problematiken, särskilt Skolinspektionens granskning Kvalitet i fritidshem från 2010:
- Aktiviteter och planeringar kan rulla på av gammal vana år efter år, utan att anpassas efter att den nya elevgruppen har helt andra intressen och erfarenheter.
- Undervisningen blir rutinmässig och torftig eftersom man fokuserar på att fylla tiden med inslag, snarare än att utgå från vad eleverna faktiskt finner meningsfullt.
- Skolan slukar ofta de behöriga pedagogernas tid och energi, vilket gör att tiden på fritids lämnas oplanerad och att de viktiga kollegiala samtalen uteblir.
Fritidshemmets problemlista är lång. Men för att börja nysta upp det måste vi börja i rätt ände: med eleverna framför oss och ett tydligt fritidspedagogiskt VARFÖR. Med något pedagogen kan påverka. Våga lita på den egna professionen, egna förhållningssätt och processer för att hitta en väg framåt.
Då blir läroplanens öppna formuleringar och intentioner tydliga. Vad den vidare tolkningen av begreppet fritidshem faktiskt innebär.
I en tidigare text funderade jag kring om att det kan finnas ett dolt problem på fritids. Här lite om mina egna teorier och erfarenheter om hur problemet kan visa sig. Mer av mina spekulationer i kommande texter och om hur vi numera lägger upp undervisningen på vårt fritidshem för att inte tappa de äldre eleverna!
Tack för att du läst hela vägen hit!
