Skumma sniglar och hört på radio

Terminen börjar komma igång ordentligt och vi gör naturen till vårt klassrum vilket kommer vara fallet alla måndagsförmiddagar. Ut i skogen och leta kottar, lägga i rad och mäta, räkna hur många kottkast genom en ring vi lyckas med. Frisk luft och spännande upptäckter, vem har plundrat frön från kotten och vad gjorde egentligen sniglarna som hängde i trädet från en tråd ihopslingrade? Fler sniglar gissade jag och mycket riktigt, det var precis vad de oblyga rackarna sysslade med.

Sedan tillbaka för lunch, en rask sångsamling med tvåorna och därefter rakt in på fritids och vår storsamling, eller öråd som vi valt att kalla det. Inga utröstningar eller pakter dock, det låter bara lite mer spännande än samling. Presentation av våra magiska pratpinnar (kallade Paulo, Paula förstås) och sedan betades punkterna på dagordningen av. Ut och lek, mellis med saga, mer lek och pyssel sedan hem.

Lyssnade på en intevju i radions P1 där Nyamko Sabuni från regeringen och Eva-Lis Sirén från Lärarförbundet diskuterade varför det finns så få män som arbetade i förskolorna.

Fritidspedagoger nämdes också i förbifarten men udda nog bara som ett föredömligt exempel på en yrkeskategori som lockar fler killar. Väldigt många fler fick man intrycket av. Fast det får nog säga att det är aningens besynnerligt att fritidspedagoger används som gott statistikhöjande argument då vi verkligen inte är så väldigt många fler gossar. Tillsammans med förskollärare höjer vi i och för sig procenten män från 3% till mäktiga 7% enligt SCBs yrkesregister för 2008.

Tyvärr slutade diskussionen i att ansvaret för situationen bollades fram och tillbaka som en het potatis. Regeringen anser förstås att det är kommunernas fel, som sätter löner och villkor. Ansvaret sades delas med facket eftersom de ständigt misslyckas i sina förhandlingar. (Fast när kommunerna kan använda de luddiga lagtexterna för att komma undan med minsta möjliga insats och sedan säga att det inte finns pengar till något blir det klart svårt att förhandla).

Facket håller klart med om kommunerna som medansvariga för situationen genom att hålla nere löner men påpekar att staten minsann har ansvar för urvattnandet av utbildningen och kan göra mer för att påverka lönerna uppåt.

Någon kommunrepresentant kom aldrig till tals men en gissning är att de nog anser att ansvaret faller på staten och facket. Hunden på katten, katten på råttan och råttan på repet hjälper inte att rädda situationen.

Med tanke på att skolsystemet är en nationell angelägenhet borde väl yttersta ansvaret hamna längst upp i hiearkin, kan jag tycka.