1 april

Om man fick välja en dag under ett läsår att få klara sig utan hade nog 1 april varit en god kandidat. Knappt hinner man sätta nyckeln i dörren för att öppna avdelningen förrän de första försöken till lureri görs. Variationen är stor, det är allt från mer planerade bus, som att komma med fejk bandagerad arm till att bara peka i tomma luften och sedan hojta “April, april”.
Det är inte så att hela konceptet att få luras en dag ogillas, utan mest för att det aldrig tar slut. Aldrig, under hela dagen. I början kan det vara ganska kul men när det efter femtusenelfte gången inte ens finns tid att reagera på något eller ens uppfatta vad som sägs innan ett stirrigt “April april” kommer, börjar det rycka ansträngt i frökens ena öga.

Men vi får kanske skylla oss själva, vi vuxna är inte sämre. I vårt parallellspår slog de i sina elever att det kommit larm om en ny fotåkomma som skolsyster omedelbart måste kontrollera. Så om alla elever förberedde sig inför den flygande morgon inspektionen genom att ta av sig strumporna och sätta fötterna på bordet skulle de nog snart vara säkra. Fröken, iförd läkarutrustning och munskydd från vår doktorleklåda, hann med att inspektera ett antal fötter innan luret avslöjades.

Vi fick våra att tro barnen enligt den nya skollagen, som vi lärare ju haft studiedag om, inte skulle få börja ettan förrän man fyllt åtta år. Vilket alltså innebar att de skulle få gå om första klass igen till med allt vad det innebar för orimligheter. Lagom till efter första rasten hade det efter upprörda diskussioner slagit dem att det borde vara ett aprilskämt.

Så vi får väl ta dagen för vad den är.

På tal om aprilskämt och skollag ska det bli mycket intressant att få klarhet i vad Skolverk och Utbildningsdepartement har för visioner kring fritidshem i allmänhet och fritidspedagoger i synnerhet. Ingen tycks veta någonting om någonting. Formuleringar och avsikter i dessa frågor är höljda i dunkel och oklarheter, som vanligt. Hur länge till ska man orka med att arbeta under dessa förhållanden.